Upplevelse by Pontus!?

Förra helgen hade jag Henrik Lööv, min samarbetspartner i Sunne, på besök. Efter avhandlat affärssnack och besök hos några av mina kunder och en god lunch på Restaurang Borggården var det dags för inbokad middag hos Pontus! 

Det verkar som om många har vikt kvällen åt en afton i schlagerns tecken för andra restaurangkök jag pratat med tycks också just i kväll känna av en lägre bokningsgrad än normallördagen.

Vi kommer en timme för tidigt till Pontus! och tänkte hänga i baren en stund men vi kan få bordet redan nu. När vi blivit ledsagade ned i matsalen är den halvfull och vi får det bortesta bordet av de tvåor som står uppradade tvärsigenom hela matsalen.

Pontus! utnämndes nyligen till ”Årets miljö- och stämningsupplevelse 2009”  av White Guide.

white_pontus11

För en tid sedan åt jag i Pontus!´ bar och håller med om att både bar, stämning och miljö var på topp. Min kompis A jobbade tidigare på OMX som då låg där Pontus! nu huserar. Då och då hälsade jag på eller hämtade upp henne där och ingången låg då vid Pontus! barfönster, märklig känsla.

Pontus!´ 800 kvadrat är i många delar imponerande, restaurangens tre etage ger en luftigt öppen, flerdimensionell känsla och det mesta är oerhört snyggt med många väl uttänkta och utvalda detaljer.

Ändå är jag lite kluven. Takhöjden är 15 meter och samtidigt som det är coolt tappar man lite i mysfaktor. Men – det är ändå inte lokalen och inredningen som gör mig lite smått konfunderad. Vid förra besöket då vi käkade i baren hade vi riktigt bra service som kändes otroligt kompetent och genuint engagerad trots en hektisk kväll (vilket ju är ett tecken på utmärkt professionalism).

I Pontus!´ matsal bör man känna sig än mer omhuldad och välkommen vilket man inte nödvändigtvis gör. Det är inget direkt fel på servisen som är uppmärksam, kan svara på alla frågor och fyller på vin när nivån i glasen sjunker och så vidare. Jag har funderat en hel del på vari min ambivalens ligger.

Jag tror att det är så här: på bordet står olivolja i 100 ml-flaska (namngiven sådan av god kvalitet), Himalayasalt i kvarn samt svartpeppar i kvarn. Jag vet det och servisen vet det tydligen men jag skulle gärna ha velat höra det från dem utan behöva fråga (vilket jag gjorde för att höra om de visste).

Det skulle ju kunna vara så att jag inte vet ett jota om vare sig salt eller olivolja och just därför blivit glatt överraskad av att få höra om dessa godsakers ursprung och därmed förstått att man i alla led ansträngt sig för att förstärka smakupplevelsen.

Är det så att en lokal av det här slaget (15 meter i tak lämnar ett stort utrymme att fylla) kräver sin man/kvinna i servisen? För att hålla jämna steg med miljön i övrigt bör servisen ha en personlighet som matchar takhöjden? Nog är jag kinkig men på en restaurang av Pontus! kaliber anser jag att man kan kräva en servis i toppform.

Över till maten som jag överlag tyckte var lysande.

I tre etage kommer uppifrån och ned; rotfruktschips på rödbeta och palsternacka, friterade Västerbottenost-bollar samt färskost från Väddö Gårdsmejeri. Snyggt, gott och läckert presenterat.

pontus_fat

Brödkorgen innehåller ett ljust och ett mörkt, himmelskt, bröd. Sesamknäcket var supertunt med suverän smak. Plus för brödtallriken som förutom att den var elegant, i övre delen (avlångt fat) hade svagt upphöjda ringar där olivoljan kunde hällas och sedan stannade kvar, smart.

pontus_brod1

Jag som fortfarande är mätt sedan den stadiga, sena lunchen på Borggården orkar ingen förrätt.

Henrik väljer Vitkålsbakad torsk med vintertryffel, kavringsstekt majstortilla, bacon, musslor och clamshowderskum.

pontus_torsk

Rätten var tydligen en riktig höjdare. Henrik som själv är kock till yrket gav rätten full pott. Alla smaker satt perfekt och var mycket distinkta.

Både jag och Henrik tyckte Iberico-grisen lät bra, jag tog en Large (sizen är som en normalstor huvudrätt) och Henrik tog Medium (mellanting av förrätt och huvudrätt).

pontus_iberico

Iberico-gris – mandelrostad fläsksida med puylinscréme, karamelliserade lökar, anischampinjon och buljongkokt potatis.

Obeskrivligt gott, puylinscrémen var kul och de rostade mandlarna och hasselnötterna till läckra. Kanske lite väl mycket kött i rätten i min smak. Portionen var stor och i tillbehörsskålen fanns några få potatisskivor men ännu mer kött. Jag hade gärna sett lite mer rotfrukter eller potatis och mindre gris (även om den var ljuvlig), fast det är min personliga åsikt.

Pontus!´ duktige sommelier Mario Moroni rekommenderar en Nya Zeeländsk Pinot Noir till vår Iberico-gris vilket var ett gott val. Mario är oklanderlig i sitt bemötande, avslappnad men superskärpt. Där har vi inget att klaga på!

Är vid det här laget glad att jag inte tog en förrätt för efter mastodontgrisen är jag tokmätt.

Fast – visst finns det alltid plats för dessert…

pontus_chocolate

Jag väljer Chokladmousse med aprikos och mandelkaka, hallonyoghurtglass och stjärnanisinkokta aprikoser.

Moussen gömmer sig under ett täcke av mörk choklad toppat med flingsalt (luscious! enligt mig), en rar liten mandelkaka, lätt yoghurtglass, saftiga hallon och läckra aprikoser. Hallon + choklad-kombon är en av mina favoriter och desserten som helhet är mycket lyckad.

pontus_rabarber 

Henriks dessert består av Vaniljpudding med körsbärskokta glasrabarber, maräng och lättvispad grädde från Väddö gårdsmejeri.

Man ser det inte riktigt på bilden men ”rabarberremsan” var så grymt snygg med en läckert glaserad ovansida och så elegant presenterad ihop med marängen, grädden och bären. Live var den något av det tjusigaste jag sett på länge.

Smakmässigt tog nog ändå choklad poäng över rabarber.

En kopp kaffe som avrundning går alltid ned, som allt annat snyggt serverad och även denna riktigt god.

pontus_coffee

En restaurang som serverar en Laguiole-kniv till sitt kött måste man älska av enbart den anledningen. Det är långt ifrån varje restaurang som bjuder ögonfägnad och kvalitet i form av bestick som dessa. Hos Pontus! är det just de små detaljerna som gör mig förtjust.

För mig är ett hellyckat restaurangbesök en upplevelse från början till slut. Servisens förmåga att med värme, själ och engagemang förmedla restaurangens budskap och kökets storhet är för mig oerhört viktig. Faktiskt så avgörande att jag anser att medioker mat kan lyftas av en serviceupplevelse på högsta nivå medan en medioker servis till stor del överskuggar förstklassig mat och drar ned helhetsupplevelsen. Hellre ett felande stort hjärta än ett korrekt kylslaget.

Hos Pontus! är allt så tjusigt och så rätt, maten fantastisk och med en service kryddad med lite mer äkta värme vore besöket förmodligen oförglömligt.

~ av Mia på mars 22, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: