Grodan – still jumpin?

För många år sedan hängde jag en hel del på Grodan (ursprungliga, på Grev Turegatan). När det begav sig hade Grodan många livespelningar och jag hade bekanta som spelade, ofta och mycket… På senare år har jag bara sporadiskt intagit en och annan lunch och middag på Grodan.

Gillar att de behållit sina säkra kort, lövbiff med pommes, fiskgryta och raggmunk (Alltid på Grodan). Raggmunk tillhör en av mina personliga favoriter av traditionell  husmanskost och jag har extremt höga krav när det kommer till konsistens, fettmängd, stektid, smak (såklart) etc. Grodan har förr uppfyllt förväntningarna och nu tänkte M och jag prova och se om de fortfarande håller måttet.

grodanbord3  

 Nu blev det Grodan Sergel för vi hade ont om tid och då låg Sergel närmast. Har varit där några gånger tidigare och tycker det känns ok som lunchställe.

Väl där föll det sig ändå så att jag valde Hällefilé med kräftbrandade och paprikacoulis, kändes just då fräschare och lite lättare än den fettstinna (om än goda) raggmunken. Blev positivt överraskad, ofta händer det att man över en lunch på bättre restauranger hade väntat sig något mer och därför blir besviken. Bra konsistens på både fisk och potatis samt god smak på coulisen.  M valde den traditionella lövbiffen med äggula och riven pepparrot. Han önskade klyftpotatis istället för pommes, dessa kunde köket gott ha varit lite mer frikostiga med, 4 st blir inte var man mätt på… fast M var nöjd ändå.

grodanhalle1 

Nu tog vi dessert, även om jag vanligtvis inte orkar dessert efter en rejäl lunch så ville vi prova. Jag älskar som tidigare nämnts att blanda och övertalade därför M att välja crème brûlée (som är en av mina favoriter) och själv valde jag lakritspannacotta med hallongelé. Antog att blandningen skulle vara en perfekt mix för mig som är överförtjust i hallon, lakrits och vanilj, munnen vattnades i väntan på läcker avslutning på lunchen. grodanpanna1

 

Crème brûléen kommer i två storlekar, liten och stor. M tog stor för vi skulle ju dela, det visade sig att det var tur för även om fatet var ganska stort så var crème brûléen tunn – fast utan anmärkningar, mycket gott.
Min dessert var däremot inte riktigt vad jag hade väntat mig. Där pannacottan var lite för rinnig med lätt grynig konsistens var hallongelén för fast och tjock i min smak. Alltså – ingen superhit men hade även min dessert varit till full belåtenhet skulle mina smaklökar dansat rumba.

Får man då valuta för lunchpengarna på Grodan? Tycker jag definitivt, med tanke på att en ordinär lunch i city (och jag har provat många ”hak”) kostar knappa hundralappen och ibland även mer så lägger jag gärna till några kronor och känner mig säker på att gå från restaurangen nöjd & belåten och inte bara mätt.

Grodan´s hemsida

grodaniglas1

~ av Mia på januari 17, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: